Trilogi-recension
Kategori: Bokrecensioner
Jag har nyligen läst ut Abandon-trilogin skriven av Meg Cabot.
Jag kommer inte ihåg de två första böckerna lika bra, tänkte därför göra en större recension om alla tre på en gång! (alltså kommer inte alla recensioner vara lika stora)
Trilogin:
Abandon
Underworld
Awaken
av Meg Cabot
Böckerna handlar om Pierce Oliviera som hade en nära döden upplevelse och kom till underjorden där hon träffade John. Hon lyckades rymma från underjorden men efter händelsen har livet inte varit sig likt. Hon och hennes mamma flyttar då till den tropiska ön isla Huesos där Pierce börjar träffa på John i riktiga livet. Pierce och John börjar fatta tycke för varandra och en rad problem uppstår när man ska vara tillsamans med underjordens väktare. Dessutom hamna underjorden i obalans och Pierce och John måste jobba tillsammans för att rädda både verkligheten och underjorden.
Beskrivningen ovan skrev jag själv då jag inte har baksidan till de tre böckerna som jag annars brukar skriva av.
Alltså detta är en typisk tonårs-dravel bok som jag brukar kalla det. Det är en snygg äldre pojke och en tjej och de bråkar och han kanske inte alltid är mänsklig och sedan blir de tillsammans men det går oftast inte av olika anledningar. Tonårs-dravel kanske låter som ett negativt ord men det behöver det inte vara, emellanåt behöver man en slänga av opraktisk kärlek och problem. Jag brukar gilla att variera min läsning och nu var det tonårsdravel som behövdes! och boken tjänade sitt syfte! :)
Personligen tycker jag inte böckerna var något bra egentligen. De två första var bättre än tredje boken som var skriven rätt kasst. För mig var det språket som förstörde denna bokserie. Det som störde mig mest var i slutet då det var en del kriser och mitt i dessa kriser då man blir lite spänd så börjar karaktärerna ha lugna samtal samtidigt. T.ex. om en bok beskrev ett slagsmål där två killar slogs och då börjar ena killen prata med sin flickvän samtidigt som om det inte alls tog all hans energi att slåss mot den andre. Det är detta jag mest kommer ihåg från sista boken, dessa lugna samtl mitt i kaoset där karaktärerna inte borde ha tid att prata hela meningar. Det drar ner det stora hela för mig även om bokserien i sig var rätt okej.
Handlingen kändes inte som en kopia av någon annan bok och jag gillade kopplingarna till de gamla grekiska myterna. Människorna på ön hade historia långt bak i tiden med varan och gamla konflikter kom till ytan. Själva storyn kändes välgenomtänkt.
Jag tycker även det var bra variation på karaktärerna och det var kul att det inte bara var två huvudpersoner utan bikaraktärerna var med mycket och bidrog med humor och andra synvinklar. Väldigt bra variation var det på karakätrerna. Det fanns en i varje ålder och alla hade olika erfarenheter som togs upp.
Så nu när jag tänker efter var boken helt okej faktiskt. Det är vissa delar av boken som drar ner det för mig. Språket får 2/5 medan handlingen får 3/5. En medelbra serie som är trevligt tidsfördriv!
Kram Saga
