Sagas Sagor

I lördags hade vi julgransplundring hemma hos mig. Det har vi varje år och är en tradition från mammas farmor (kanske längre än så). Julgransplundring är väldigt mysigt då vi bjuder hem lilla släkten och packar ihop julen. Vi slår sönder och äter pepparkakshusen. Vi dricker upp den sista glöggen, äter det sista julgodiset och sedan tillsammans klär vi av granen och packar ihop alla julsaker i vårt hus.

 

Förut brukade vi även dansa kring granen men nu finns det inga småbarn i släkten så vi har slutat dansa då vi gör det på juldagen. Dansen har vi ersatt med en annan lek. Vi slår in en 100 g chokladkaka med presentpapper och snören med flera lager, 7-8 st iår. Sedan sitter alla i en ring och slår en tärning. När man får ett eller sex ska man rusa fram till paktet, sätta på sig mössa och halsduk och sedan försöka öppna paketet med kniv och gaffel. Samtidigt fortsätter de andra slå tärningen och så fort någon annan får en etta elr sexa så byter man. Sedan fortsätter man tills chokladkakan är uppäten, vi brukar äta den en bit i taget så det räcker längre. Har man otur får man ingen choklad alls. En väldigt rolig lek med högt tempo som alla deltar i. Bör antagligen inte lekas med för små barn då de kanske inte hinner och kanske inte kommer få någon choklad. 

 

Men det bästa av allt är vaniljbullarna! Det som blir så speciellt är att vaniljbullar gjorde de även på mammas farmors tid och vi äter bara vaniljbullar en gång om året. Då går man verkligen och längtar och äter väldigt många då man vet att det är ett år till nästa gång! En fantastisk bulle som jag inte förstår varför den inte säljs på bagerier.